Yogalärare, mamma och berättare.

Många beslut kan tyckas slumpartade men ser man tillbaka på sitt liv så går där ofta en röd tråd. Hos mig är det sökandet efter det större, möten med människor och litteraturen.

I yogan fann jag utrymme för allt detta och så mycket mer.
 

Har studerat, arbetat med och levt heltid med yogan de senaste 15 åren. Fortsätter, med samma passion, nyfikenhet och ödmjukhet att studera: mig själv, min omvärld, de gamla skrifterna, nya rön, anatomi och yoga i dess olika former.

Är oresonligt stolt och tacksam över att vara mamma till fem egensinniga, nyfikna och fantastiska barn. Är lika tacksam över att vara gift med deras far.

Konkurrerar mer eller mindre vänskapligt med mina 2 katter om de bästa platserna i mitt hem. 

Den yogaform som klingar mest sant för mig är ISHTA (Integrated Science of Hatha, Tantra and Ayurveda). Hathayogan med ett holistiskt perspektiv. Med det sagt, ju äldre jag blir dess mindre intressant blir det att sätta etiketter på saker och ting. 

 

Kortfattat hur jag ser och tolkar det: Vi är ju alla fullständigt unika, alltså behöver vi hitta vårt eget unika sätt att yoga. Såväl vad gäller positioner, som i förhållningssätt till oss själva och till våra liv. Det gör att vi behöver hitta andra positioner på morgonen än på kvällen och på sommaren behöver vi annat än på vintern. Hur vi äter, sover och vad vi äter förändras inte bara årstidsmässigt utan också beroende på vilken ålder vi är i och vilken personlighetstyp vi är. Vi kan inte kräva samma prestationsnivå av oss själva i december som i maj. Vi äter inte likadant när vi är 25 som när vi är 75. Alltså gör vi inte våra asanas (positioner) på samma sätt. Det absolut svåraste är att hitta, ärligt, vad  vi verkligen behöver just idag. Släppa bilden av hur en asana ska se ut eller bilden av vem jag vill vara…

 

I detta unika – liksom var snöflinga är unik – så är vi ändå ett och samma.