Att förlora en kund

Att förlora en kund
Känner mig lite nere idag.
Jag lägger ner mycket tid, energi och kärlek på att bygga upp de yogaklasser jag håller – vare sig det är på ett gym eller i en liten studio eller i någons hem.
Efter klasserna jag guidat, går jag hem och letar reda på mer information om sådant jag märkte att jag inte kunde tillräckligt om. De jag möter har frågor. Många är hälsorelaterade. Ofta kan jag bara rekommendera dem att söka upp kloka läkare, sjukgymnaster eller andra som är proffs på det de gör. Jag vill ändå förstå och lära mig mer – för att kanske kunna guida in och ur positioner på ett sätt som passar just den personen.

Men det är ju inte bara de fysiska positionerna och kroppar jag guidar. Mycket av det vi yogalärare gör – är att skapa en stämning, en atmosfär att känna sig trygg i. Så trygg att man kan skala av ett lager till: mjukna lite – även i sinnet. Hitta tillbaka till den man egentligen är, lite, lite till.

Häromkvällen hade jag en kund som kom in med sin lilla dotter (i förskoleåldern) till yogastudion. Kunden menade på att dottern var så snäll och att det inte skulle vara ett problem för henne att sitta i väntrummet i 75 minuter själv.
Jag var tydlig med att jag inte tyckte det alls var en lämplig idé.
Jag berättade varför jag tyckte det inte var bra (flera kunder har ordnat barnvakter för att få sin egen tid, massor med tända ljus, ensam utan någon annan i receptionen, brist på närvaro inne i yogasalen hos mamman själv eftersom hon hela tiden i bakhuvudet vet att den lilla sitter själv…)
Jag tycker att disciplinen inom yogan är en del vi bör ha respekt för.

Kunden, hennes lilla dotter och kundens väninna stormade ut ur studion utan några adjön. Dem kommer jag nog inte får träffa igen under mina klasser.
Det är som det ska vara. De hittar lärare som har en annan attityd än vad jag har.
Men jag är fortfarande nere. Det är inte roligt att inte vara omtyckt.



1 thought on “Att förlora en kund”

  • Hej Anna,
    du har gjort både dottern och mamman en stor tjänst. Och du står upp för det du tycker, det är modigt trots att det kan innebära trista följder. Och vem vet, när hennes första irritation har lagt sig börjar hon kanske tänka efter…. och inser att du har rätt!
    Kram Gabriele

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *